Olof palme myntade på 70-talet uttrycket satans mördare. Så väl det passar in när vi ska beskriva situationen idag i Gaza och på västbanken. Den sionistiska staten Israels aggression mot den palestinska befolkningen är så brutal, att de jämförelser man kan göra förskräcker. Situationen i Gaza kan jämföras med de polska ghetton som nazisterna skapade för judarna. En sån paradox. Judarna hotades av utrotning av det tyska herrefolket. Nu lever palestinierna under samma hot.
Trots otaliga resolutioner och uttalande i FN, får Israel hållas. Ockupationen och byggandet av nya folkrättsvidriga bosättningar tillåts. Apartheidmuren får stå kvar. Två miljoner invånare i Gaza tillåts hållas i världens största utomhusfängelse. Bombningar av sjukhus, bostadsområden, ja t o m FN-skolor sker. Och västvärldens ledare låter det passera. Ja de urskuldar Israel med uttalande som att de har rätt att försvara sig. Så falskt. Olof Palmes ord om satans mördare, ska ställas mot Obamas, Merkels, Bildts och Löfvens de har rätt att försvara sig. Det är ett befängt och rent stötande påstående.
Glöm den gängse kålsuparteorin. Att palestinska grupper skjuter enkla raketer in i södra Israel, i en envis påminnelse om att det palestinska folket och den palestinska kampen fortfarande existerar, det går inte att jämföra med staten Israels systematiska terror. Det som pågår just nu i Gaza är en målmedveten statsterror mot en försvarslös civilbefolkning. Det är enligt juridisk definition ett pågående brott mot mänskligheten. Och detta får fortsätta. I USA och EU har Israel trogna uppbackare. När andra länder driver på för att dra Israel inför krigsförbrytardomstolen röstar USA emot och EU-länderna lägger ner sina röster.
Dagens aggression inleddes med en påstådd jakt på palestinska kidnappare, men det var bara en förevändning för att söndra och skapa split bland palestinierna. De mängder av arresteringar som skedde drabbade nästan uteslutande politiker och tjänstemän i den palestinska administrationen. För här finns anledningen till terrorn. I våras närmade sig Fatha-styret på Västbanken och Hamas i Gaza varandra. Förhandlingar om ett gemensamt uppträdande inleddes. Detta avskydde den israeliska regimen. Denna groende enighet bland palestinierna skulle krossas, möjligheterna till en fungerande administration skulle slås i sönder och den palestinska befolkningen skulle åter påminnas om att de bara levde på nåder.
Den israeliska makten har länge visat vilken syn de har på invånarna i Gaza. Jag har letat upp ett par uttalande som gjordes under bombterrorn 2012 men som fortfarande speglar den israeliska regimens syn på befolkningen i Gaza.
”Målet är att skicka Gaza tillbaka till medeltiden” sa dåvarande inrikesministern Eli Yishai. Gilad Sharon, ledarskribenten på Jerusalem Post och förre premiärministerns son, skrev : ”vi behöver jämna hela Gaza med marken” och han fortsatte ”de boende i Gaza är inte oskyldiga, de har valt Hamas”.
Israel har militär makt att jämna hela Gaza med marken. Det förfärliga är att en sådan ambition inte bara är sjuka tankar i huvudena på herrar som Eli Yishai och Gilad Sharon, utan ett reellt politiskt alternativ för Israels höger och dess uppbackare.
Redan blockaden mot Gaza, är ett uttryck för en brottslig politik. Den har skapat vedervärdiga förhållanden för de snart två miljoner människor som trängs på denna lilla sandplätt, inte större än Öland,
Nästan två miljoner människor hålls som fångar i Gaza, utan riktig tillgång till det nödvändigaste och i ständig skräck för nästa israeliska terrorattack.
En stat som behandlar människor på ett så cyniskt sätt känner inga moraliska gränser.
Det som nu pågår det började redan 1948, i och med att staten Israel utropades och med den målmedvetna fördrivning av palestinier som inleddes redan då; det har alltsedan dess spätts på av Israels vägran att erkänna det palestinska folkets rättigheter, i trots mot otaliga FN-resolutioner, av Israels ockupation av palestinskt territorium och av Israels bosättarpolitik, som undan för undan fördriver det palestinska folket från jord och byar.
Det sägs att Hamas och andra palestinska organisationer inte erkänner Israels rätt att existera. Det är en sanning med modifikation. Man erkänner inte Israels rätt att existera som rasistisk och kolonial statsbildning, men man erkänner Israels faktiska existens och nödvändigheten av att idag hitta former för fredlig samlevnad.
Problemet är att Israel överhuvudtaget inte erkänner det palestinska folkets existens och rättigheter, inklusive rätten till en egen stat.
Det är denna israeliska ståndpunkt som driver konflikten vidare. Så länge Israel förnekar det palestinska folkets existens och nationella rättigheter är ingen lösning möjlig, inte ens en lösning för stunden; så länge Israel förnekar Palestina måste det palestinska folket visa att det existerar, med våld om så krävs. Allt annat är att gå med på att i tysthet låta sin nationella identitet utplånas.
Det palestinska folket vill leva i fred och frihet, som alla andra folk. Palestinierna begär inte mycket. Flertalet palestinska organisationer accepterar en tvåstatslösning, inte för att man anser en sådan lösning rättvis – det koloniserade Palestina är ett och odelbart – utan för att det palestinska folket måste få skydd efter över 60 år av konflikt och flykt.
Men man accepterar inte vad som helst; man accepterar inte Israels rätt att hålla Gaza som ett fängelse för palestinier, utan möjlighet till ekonomisk och social utveckling; man accepterar inte Israels rätt att kolonisera ockuperad mark, i strid mot folkrätten; och man accepterar inte Israels rätt att sätta sig över FN:s stadga och resolutioner.
Ingen kan hävda att detta skulle vara en omedgörlig ståndpunkt. Det är det palestinska folket som har rätten på sin sida, inklusive rätten att göra motstånd mot ockupation.
Det är Israel som representerar omedgörligheten, genom att vägra erkänna det palestinska folkets rättigheter. För att få ett slut på blodbadet måste därför Israel tvingas till eftergifter.
- De ständiga flyganfallen mot det palestinska folket måste omedelbart upphöra och den israeliska ockupationsarmén dra sig tillbaka.
- Ett omedelbart frisläppande av alla politiska fångar i Israels fängelser är ett måste
- liksom att apartheidmuren rivs och varje form av blockad mot palestinier i östra Jerusalem, på Västbanken och i Gaza hävs.
-Dessutom måste det bli ett omedelbart slut på nya bosättningar och en utrymning av alla bosättningar som upprättats i strid mot 1967 års gränser.
-Palestinierna ska ha rätt att återvända till sitt land enligt FN;s resolution 194.
Förutsättningen för fred i regionen är att Palestina återfår sina gränser från 1967 och att Jerusalem blir dess huvudstad. Vi i kommunistiska partiet är egentligen inga vänner av en tvåstatslösning. Varaktig fred kräver att den rasistiska och koloniala staten Israel upplöses och ger plats för ett fritt och demokratiskt Palestina. Men i den nuvarande, rent förtvivlade situationen måste det palestinska folket ges andrum i en egen stat, sedan länge utlovad och lika länge saboterad av Israel och övriga löftesgivare, som USA och EU.
För att driva igenom dessa krav finns en kraft med makt att förändra situationen till Palestinas fördel: Världsopinionen. Kraftfulla protester kan tvinga fram sanktioner mot Israel, som tidigare mot det rasistiska Sydafrika; det kan isolera Israel och göra ockupationen ekonomiskt och politiskt ohållbar.
Därför är varje sådant här möte och varje deltagare viktig.
Israel är en terrorstat som bryter mot alla internationella lagar och regler; som trampar de mänskliga rättigheterna i gruset och som inte drar sig för att använda det mest bestialiska våld mot oskyldiga barn, kvinnor och män.
Israel är en apartheidstat som har skilda lagar för olika grupper av invånare.
Israel är en rasistisk stat med en regering vars ministrar öppet förespråkar etnisk rensning.
Därför kräver vi i kommunistiska partiet en fullständig bojkott av Israel. Allt samarbete – ekonomiskt, politiskt, idrottsligt, kulturellt, ja allt, måste omedelbart avbrytas, till de krav som jag nämnde tidigare uppfyllts. Och en sak kan jag på stående fot lova er Uddevallabor: röstar ni in oss i kommunfullmäktige så ska den församlingen inte få en lugn stund förrän det genomförts en kommunal bojkott av allt israeliskt i Uddevalla kommun.
|
|
